Magnus Eriksson, kung av Sverige och Norge (1316 - 1374) [sv]

Andre språk: Magnus Eriksson, kung av Sverige och Norge (svensk)

Kongelige (Nordiska museet [sv])

Beskrivelse
Kung av Norge, regent 1319-1355. Även Kung av Sverige 1319-1364 [sv]
Livsrolle
Ansvarlig forvalter
Nordiska museet (Museum) [sv] forvalter informasjonen på denne siden
Lisens
Ingen rettigheter reservert (CC0) gjelder informasjonen på denne siden og ikke noen verk/objekter opprettet av aktøren
Sist lagret
19.03.2024 21:52:40
23.03.2024 04:12:57
Publisert
Status

URI
http://kulturnav.org/80566952-5f31-4c15-aa94-6c6be0670b0a | RDF/XML | JSON-LD
Navn
Magnus Eriksson, kung av Sverige och Norge
Svensk

Fornavn
Magnus
Svensk

Etternavn
Eriksson
Svensk

Alternative navn
Eriksson, Magnus
Svensk

Annet navn
Magnus Smek [sv] -

-Navn
Magnus Smek
Svensk
Tittel
Kung av Norge

-Tittel
Kung av Norge
Svensk
Kung av Sverige

-Tittel
Kung av Sverige
Svensk
Beskrivelse
Kung av Norge, regent 1319-1355. Även Kung av Sverige 1319-1364
Svensk

Wikipedia (via Wikidata)

Wikipedia (via Wikidata)

Wikipedia (via Wikidata)

Wikipedia (via Wikidata)

Wikipedia (via Wikidata)

Fødsel
1316
www.ne.se 2008-04-22

-Tidspunkt
1316
-Kilde
www.ne.se 2008-04-22
Svensk
Død
1374
www.ne.se 2008-04-22

-Tidspunkt
1374
-Kilde
www.ne.se 2008-04-22
Svensk
Livsrolle
Konge 1319 1355

-Livsrolle
Bokmål

Svensk

Engelsk

Estisk

Finsk

-Tidsperiode
1319 1355
--Tidligste tidspunkt
1319
--Seneste tidspunkt
1355
Kjønn
Bokmål

Nynorsk

Man
Svensk

Man
Engelsk

Tysk

Estisk

Biografi

Magnus Eriksson, f. 1316, d. 1 december 1374, kung av Sverige 1319-64 och av Norge 1319-55, son till hertig Erik Magnusson och den norska prinsessan Ingeborg; gift 1335 med Blanka av Namur. Treårig ärvde M. Norge efter morfadern Håkon V Magnusson och valdes till svensk kung. Hans framtidsutsikter föreföll då ljusa, men han drabbades snart av en serie motgångar, ytterst beroende på starkt försämrade statsfinanser. Svårigheterna började med att modern uteslöts ur förmyndarregeringarna; rikenas rådsaristokrati kunde sedan ganska ostört stärka sin kontroll över centralmakten. Då M., troligen 1331, formellt tog över styrelsen, blev han därför till en början ett redskap för rådets fortsatta maktutövning. Sålunda var det knappast han själv som 1332 fattade beslutet att från greve Johan III av Holstein inlösa pantlänet Skåne (med bl.a. Blekinge). Inkomster från Skånemarknaden m.m. lovade visserligen att göra affären långsiktigt lönsam. Den väldiga kapitalinsatsen (34 000 mark silver) lade dock grunden till M:s notoriskt usla ekonomi, som hindrade effektiv bekämpning av det särskilt i Sverige starka rådets inflytande och som där ca 1350 mognade till en svår statsfinansiell kris. Utrikespolitiskt fortsatte nämligen M. den traditionellt expansiva svenska östpolitiken genom ett "korståg" ca 1348-51 mot trakterna öster om Finska viken. Företaget misslyckades totalt och ökade hans skuldbörda, parallellt med att digerdöden radikalt minskade skattekraften i landet. För att lösa de akuta finansproblemen tog M. bl.a. 1351 ett stort lån av påvestolen och sökte 1352 upphäva det svenska kyrkofrälset. Maktkampen i Sverige mellan kungamakt och råd närmade sig nu ett avgörande, och 1353 upphöjde M. sin gunstling Bengt Algotsson till hertig och rikets ledande ämbetsman. M. hade 1343-44 låtit utse sina söner Håkan och Erik till tronföljare i Norge resp. Sverige. Håkan fick börja regera 1355, varigenom 1319 års norsk¿svenska personalunion upphörde, men Erik kompenserades inte. Rådsaristokratin lyckades då förmå Erik att 1356 ställa sig i spetsen för ett uppror mot fadern och Bengt Algotsson, vilket 1357 resulterade i den senares landsförvisning och en administrativ riksdelning mellan far och son med rådet som vågmästare. Eriks död 1359 återgav dock M. ställningen som ensam kung. Vid denna tid hade Valdemar Atterdag konsoliderat sin ställning i Danmark; 1360 erövrade han Skåne och 1361 intog han Gotland. Men 1363 förliktes kungarna, och Håkan Magnusson äktade Valdemars dotter Margareta. Den svenska rådsaristokratins svar blev en ny resning. M:s systerson Albrekt av Mecklenburg inkallades och valdes 1364 till kung. M. och Håkan besegrades 1365, och M. tillfångatogs. Efter sex år frigavs han och begav sig till Norge, där han 1374 omkom vid ett skeppsbrott. M:s långsiktigt viktigaste regeringsåtgärd i Sverige var utfärdandet ca 1350 av den allmänna landslagen. Hans eftermäle har i huvudsak präglats av hans rådsaristokratiska fiender med heliga Birgitta som främsta språkrör. M:s öknamn Magnus Smek har sitt ursprung i en obestyrkt beskyllning av Birgitta mot M. för homosexualitet. #www.ne.se 2008-04-22 Lennart Sjöstedt #2008-04-22

Svensk

Referanse
www.ne.se 2008-04-22
Svensk

Nordiska museet, Primus
9828

-Id
9828
-System
Nordiska museet, Primus
DigitaltMuseum
021036634024
-Id
021036634024
-System
DigitaltMuseum
Uuid
80566952-5f31-4c15-aa94-6c6be0670b0a
ACL (rettigheter)
c32c4163-dc59-418d-96f4-663189e31f92_SHARED
Status
Publisert
Status Lagret av Tidspunkt
Publisert Malin Joakimson (Nordiska museet[sv]) 04.10.2016 09:38:49

Plassholdere
Nei
Opprettet av
6d3fd7c0-b847-4a31-87ec-d77c47718dfb
Opprettet
20.05.2016 12:56:43
Sist lagret av
root
Sist lagret
19.03.2024 21:52:40
Statusendring
Status Lagret av Tidspunkt
Publisert Malin Joakimson (Nordiska museet[sv]) 04.10.2016 09:38:49
Tidligere lagret
Erstatt Lagret Lagret av
04.10.2016 09:38:49 17.08.2016 09:11:04 Ulf Bodin (KulturIT)
04.10.2016 09:38:49 04.10.2016 09:38:49 Malin Joakimson (Nordiska museet[sv])