Carl Oscar Alexander Carnegie Ekman, född 17 mars 1873, Göteborg, död 22 December 1949, godsägare.
Oscar Ekman var son till konsul Oscar Ekman och hans hustru Maria. Han döptes av familjens vän och själasörjare, domprosten Peter Wieselgren. Under hans uppväxt bodde familjen under vinterhalvåret i Stockholm, där fadern var riksdagsman. Somrarna tillbringade de på Bjärka-Säby, Östergötland, eller Stora Torp utanför Göteborg.
På 1890-talet inledde Oscar akademiska studier i Uppsala, och lärde då känna flera av de personer som han senare skulle få mycket att göra med, inte minst Manfred Björkquist och Nathan Söderblom. En kort tid efter sin examen insjuknade Oscar Ekman i tuberkulos, tidens stora folksjukdom i Sverige som skördade många liv. Han övervann sjukdomen men blev aldrig helt fri från den, och hade därför en bräcklig hälsa livet ut.
Oscar Ekman var 26 år när hans far överlämnade Bjärka-Säbygodset åt honom. Med sitt brinnande forskningsintresse hade han nog tänkt sig en annan livsbana, men nu åtog han sig det uppdrag han anförtrotts av fadern med en sällsam plikttrohet. ”Jag har aldrig någonsin träffat en människa som tagit sin livsuppgift allvarligare”, skrev Manfred Björkquist efter Oscar Ekmans död.
1909 ingick Oscar Ekman äktenskap med den levnadsglada och musikaliska Anna Sondén, till professionen gymnastiklärare. I äktenskapet föddes fem söner: Oscar 1912, Conrad 1914, Carl 1916, Harald 1918 och Gunnar 1920. På det vidsträckta godset blev Oscar Ekman med tiden alltmer uppskattad, och tog ett stort ansvar för alla som arbetade på godset. Han tillhörde kategorin ”benådade människor”, skriver forskaren Torbjörn Fågelberg om honom. ”En ljusgestalt som lämnade ett mycket stort tomrum efter sig.”
På Bjärka-Säby kom Oscar Ekman inte bara att utveckla godset till en mönstergård. Här formade han en andlig miljö präglad av hans två valspråk: Esse non videri. Ora et labora. Bed och arbeta. Vara, icke synas. ”Om sig själv var han förtegen, men var han hade sitt livs djupaste källor, därom behövde man ej vara i ovisshet då man kom honom nära.”, vittnade Manfred Björkquist om sin vän. På Bjärka-Säby möttes unga ledargestalter i Svenska kyrkan för bön och samtal, här hölls stora kristna ungdomsmöten och scoutläger – 1905 det första nationella kristna studentmötet – och platsen blev en bas för forskare och vetenskapsmän. Traditionen som donator övertog Oscar Ekman med emfas från sin far, hela hans livsgärning gick i givandets tecken.
Oscar Ekman insomnade den 22 december 1949, han var då 77 år gammal. Efter hans bortgång skrev en vän till familjen, Ester Lutteman, till Anna Ekman om sitt besök hos dem bara en kort tid innan: ”I mitt minne står som med eldskrift mitt besök på Bjärka-Säby i adventet i fjol. Den där morgonbönen ter sig som en helgad tavla. Det har strömmat en flod av välsignelse ut till många, många under de decennier, då Bjärka-Säby letts av Din makes hand. Det är ett arv som förpliktar.” (Källa: http://ekumeniskakommuniteten.se/synaxarium/2013/12/22/oscar-ekman-1873-1949/)
I arbeid...