kniv (klestilbehør)

A knife (pl.: knives; from Old Norse knifr 'knife, dirk') is a tool or weapon with a cutting edge or blade, usually attached to a handle or hilt. One of the earliest tools used by humanity, knives appeared at least 2.5 million years ago, as evidenced by the Oldowan tools. Originally made of wood, bone, and stone (such as flint and obsidian), over the centuries, in step with improvements in both metallurgy and manufacturing, knife blades have been made from copper, bronze, iron, steel, ceramic, and titanium. Most modern knives have either fixed or folding blades; blade patterns and styles vary by maker and country of origin.

Knives can serve various purposes. Hunters use a hunting knife, soldiers use the combat knife, scouts, campers, and hikers carry a pocketknife; there are kitchen knives for preparing foods (the chef's knife, the paring knife, bread knife, cleaver), table knife (butter knives and steak knives), weapons (daggers or switchblades), knives for throwing or juggling, and knives for religious ceremony or display (the kirpan).

Nuga ehk väits on väga levinud tööriist. See on väiksem terariist, mida kasutatakse lõikamiseks, torkamiseks, koorimiseks, teritamiseks, puu vestmiseks ja voolimiseks jm otstarbel. Nuga koosneb kahest osast: noa pidemest ja vähemalt üheteralisest teramikust. Noa tera kinnitub noapeasse rootsu abil.

Nuge kasutatakse käsitöö kõrval ka paljude muude tegevuste juures nagu habemeajamine, söömine jms.

Nuga on ka kasutatud relvana, nuga kuulub külmrelvade hulka.

Veitsi on leikkaamiseen tarkoitettu työkalu. Veistä on käytetty työkaluna ja aseena ihmiskunnan alkuajoista lähtien. Se on ensimmäisiä ihmisen aikaansaamia ja monikäyttöisimpiä työkaluja.

Ensimmäiset veitset tehtiin piistä, kivestä ja myös luusta hiomalla ja hakkaamalla kovempaa materiaalia vasten. Joskus veitselle tehtiin myös kahva puusta tai nahasta. Metallinjalostuksen myötä veitsiä tehtiin kuparista, pronssista, raudasta ja teräksestä. Materiaalien kehittyessä alkuperäinen muotoilu on pysynyt samana. Nykyisin useimmat veitset tehdään joko ruostumattomasta tai hiiliteräksestä. Ruostumaton teräs on tavallisesti pehmeää ja taipuisaa metallia, joka tylsyy verrattain nopeasti mutta on myös kovempi kuin ruostumaton kromiteräs, jota käytetään paljon esimerkiksi eräveitsissä. Hiiliteräs puolestaan tahraantuu ja ruostuu helpommin, mutta terä on taipumaton ja kova. Teräksen lisäksi veitsenteriä valmistetaan keraameista.

Ruokailuvälineenä veitsi on ruoan leikkaamiseen ja levitteiden levittämiseen tarkoitettu. Koska ruokailuveistä käytetään valmistetun ruoan leikkaamiseen, sitä ei yleensä teroiteta ja sen kärki on pyöreä. Terän leikkauskykyä on kuitenkin parannettu heikolla sahalaidalla. Ruokailuveitset on tehty yleensä metallista, mutta voiveitsiä tehdään myös puusta.

Kniv er ein reiskap med skaft og ofte eit skarpt blad, som regel av metall, som er lagd for å kutte av, forme til eller dele opp ymse materiale med. Vanlegvis vert knivane laga med ulike formar og i ulike storleikar etter kva det er meininga å nytte dei til, og er som reiskapsgruppe den mest allsidige av alle. Ei mengd ulike handverkarar nyttar knivar, og knivar er i dagleg bruk i så godt som alle hushaldningar. Knivar kan brukast til å skjere i og forme til materiale som tre og lêr, til slakting og oppstykking av dyr, til matlaging og for å eta med. Knivar har frå gamalt av òg vore nytta som våpen, ikkje minst som drapsvåpen i slåsskampar eller andre situasjonar der sinne og brutalitet tek makta over ein person.

En kniv består av ett blad med en vass egg (knivsegg) och ett skaft att hålla i. Vanligen är bladet tillverkat av stål och har en platt stång, som kallas tånge, instucken i skaftet.

När kniven ingår i ett bordsbestick kallas den bordskniv. Ofta är bladet då inte särskilt vasst om det inte är tandat. Det är vanligt att använda bordsbestick, alltså kniv, gaffel och sked, med samma dekor.

Om handen glider från handtaget ner till knivbladet finns risk för skärskador. Vissa knivar har därför ibland någon form av skydd som hindrar handen från att glida ner till knivbladet, en så kallad parerstång eller någon annan form av greppfunktion.

För att hålla en kniv vass under en längre period bör den slipas och brynas regelbundet.

Vissa knivar har knivbladet laserhärdat. Sådana knivblad har fått ett hårt ytskikt på knivbladets ena sida och sägs vara självslipande. Eftersom knivbladets ena sida är hårt så nöts det ohärdade materialet bort i första hand. Kvar blir det hårda ytskiktet som friläggs efterhand som kniven slits. En sådan kniv kan därför hålla skärpan även utan slipning och bryning.^{[källa behövs]}