Haakon VII (1872 - 1957) [no]

Haakon VII (3. august 1872 Charlottenlundi loss – 21. september 1957 Oslo) oli esimene Norra kuningas pärast Norra ja Rootsi personaaluniooni lagunemist 1905. aastal. Ta valitses 52 aastat, kuni oma surmani 1957. aastal. Haakon VII pärines Glücksburgi dünastiast. Teda peetakse Norra mõjukaimaks ja väljapaistvaimaks valitsejaks 20. sajandil.

Haakon VII (3. elokuuta 1872 – 21. syyskuuta 1957) oli Norjan kuningas vuosina 1905–1957.

Haakon VII (3. august 1872–21. september 1957) var konge av Noreg frå 1905 til 1957. Etter unionsoppløysinga i 1905 vart det fleirtal i folkerøysting for å tilby den norske trona til han, og Haakon VII vart konge av Noreg den 18. november 1905. Han vart døypt Christian Frederik Carl Georg Valdemar Axel, men gjekk under namnet «prins Carl» før han tok det norske kongenamnet Haakon.

Prins Carl var den nest eldste sonen til kong Frederik VIII av Danmark, og yngre bror av kong Kristian X av Danmark. Farfaren var kong Kristian IX av Danmark, medan morfaren var kong Karl IV av Noreg (Karl XV) av Sverige.

I 1896 gifta han seg med syskenbarnet Maud Charlotte Mary Victoria Windsor, som i 1905 vart dronning Maud. Ho var yngste dotter av kong Edvard VII av Storbritannia og Irland.

Den 22. juni 1906 vart Maud og Haakon krona som det siste kongeparet i Nidarosdomen i Trondheim.

Under den andre verdskrigen frå 1940 til 1945 var kong Haakon i eksil i London. Kongen og kongefamilien vart eit viktig symbol på norsk motstand mot okkupasjonsmakta.

Han vart etterfylgd som konge av sonen sin, Olav.

Haakon VII (født Christian Frederik Carl Georg Valdemar Axel, prins av Danmark; 1872–1957) var Norges konge fra 1905 til 1957.

Prins Carl (Christian Frederik Carl Georg Valdemar Axel, prins av Danmark) tilhørte fyrstehuset Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg og ble født som prins Carl av Danmark. Prins Carl var sønn av kong Frederik VIII av Danmark og prinsesse Lovisa av Sverige, bror av Christian X av Danmark og sønnesønn av Christian IX av Danmark. Han giftet seg 22. juli 1896 med sin kusine Maud Charlotte Mary Victoria av Sachsen-Coburg-Gotha, prinsesse av Storbritannia og Irland (født 26. november 1869, død 20. november 1938). Han skiftet navn til Haakon da han ble valgt til Norges konge etter unionsoppløsningen. Carl ble dermed konge i Norge før faren Frederik VIII av Danmark og den eldre bror Christian X av Danmark ble konge og kronprins i Danmark.

Kong Haakon var konge i 52 år. Han reiste mye, og gjorde seg godt kjent med forskjellige steder i Norge. Fra å være en respektert og avholdt monark, ble han særlig under andre verdenskrig et symbol på norsk motstand mot okkupasjonsmakten. Og han døde som en høyt elsket konge.

Håkon VII (norska Haakon VII), född som Christian Frederik Carl Georg Valdemar Axel den 3 augusti 1872 på slottet Charlottenlund i Gentofte, Själland, Danmark, död 21 september 1957 i Oslo, Norge, var kung av Norge från 1905 till 1957.

Prins Carl av Danmark, som han kallades innan han valdes till norsk kung, föddes som andre son till kronprinsen och kronprinsessan av Danmark (senare kung Fredrik VIII av Danmark och drottning Louise), och var yngre bror till Kristian X av Danmark. Han tillhörde huset Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg, en gren av huset Oldenburg. Han var genom Karl XV:s dotter Louise av Sverige (drottning av Danmark) syssling med kung Gustaf VI Adolf av Sverige.

Prins Carl utbildades vid Det Kongelige Danske Sjökrigsskola och tjänstgjorde i den danska flottan. Efter upplösningen av unionen mellan Sverige och Norge 1905 erbjöds han den norska kronan. Efter en folkomröstning i november accepterade han erbjudandet och valdes formellt till kung av Norge av Stortinget. Han antog det fornnordiska namnet Håkon (Haakon) och besteg tronen som Håkon VII och blev den förste självständiga norske monarken sedan Olav II 1387.

Som kung vann Håkon mycket sympati hos det norska folket. Även om Norges grundlag ger kungen betydande verkställande makt, begränsade sig Håkon i praktiken till en representativ och ceremoniell roll samtidigt som han sällan blandade sig i politiken, en praxis som hans son och sonson fortsatte. Norge invaderades av Nazityskland i april 1940. Håkon avvisade de tyska kraven på att legitimera Quislingregimens marionettregering och lovade att abdikera hellre än att göra det. Han vägrade att abdikera efter att ha gått i exil i Storbritannien. Som sådan spelade han en central roll i att ena den norska nationen i dess motstånd mot invasionen och den efterföljande fem år långa ockupationen under andra världskriget. Han återvände till Norge i juni 1945 efter Tysklands nederlag.

Håkon blev kung av Norge när hans farfar Kristian IX fortfarande regerade i Danmark, och innan hans far och äldre bror blev kungar av Danmark. Under sin regeringstid såg han sin far Fredrik VIII, sin äldre bror Kristian X och sin brorson Frederik IX bestiga Danmarks tron 1906, 1912 respektive 1947. Håkon dog vid 85 års ålder i september 1957, efter att ha regerat i nästan 52 år. Han efterträddes av sitt enda barn och son, som besteg tronen som Olav V.