Isachsen, Gunnar (1868 - 1939)

Gunnerius Ingvald Isachsen (3 October 1868 – 19 December 1939), was a Norwegian military officer and polar scientist. From 1923, he was the first president of the Norwegian Maritime Museum.

Gunnerius Ingvald Isachsen (fødd 1868 i Drøbak, død 1939) var ein norsk offiser og oppdagar.

Isachsen vart premierløytnant i kavaleriet 1891, rittmeister 1899, fekk avskjed som fastlønna offiser 1917 og major i landvernet 1924. Gunnar Isachsen var styrer (og seinare den første direktøren) av Norsk Sjøfartsmuseum frå 1923.

Han var med på Otto Sverdrup sin ekspedisjon med «Fram» 1898-1902 som topograf, og kartla store område av inntil då ukjende øyar nord for Canada. Frå 1903 til 1905 deltok han i fransk militærteneste i Algerie og Paris, og i 1906 og 1907 leia han ekspedisjonar til Svalbard. Desse var utsendt og betalt av fyrst Albert I av Monaco.

I 1909 og 1910 leia han sine eigne statsunderstøtta ekspedisjonar til Spitsbergen, og ved desse ekspedisjonane grunnla han det seinare norske systematiske forskingsarbeidet på Svalbard. Ved handsaming av Spitsbergenspørsmålet på fredskonferansen i Paris 1919 var Gunnar Isachsen den norske regjering si tekniske delegerte. Gunnar deltok i ekspedisjonar til Aust-Grønland i 1923 og 1924, og var med særskilt oppdrag på kvalfangst i Rosshavet 1926-27, Statens kvalinspektør i Sørishavet 1929-30, leiar av den fjerde Norvegia-ekspedisjonen rundt Antarktika 1930-31.

Han er avbilda på eit norsk frimerke i 2006, i høve 100-årsminnet for utforskinga av Svalbard.

Gunnerius Ingvald Isachsen, född 3 oktober 1868 i Drøbak, död 19 december 1939 i Asker, var en norsk polarfarare.

Gunnar Isachsen blev officer 1891 och anslöt sig 1898 som kartograf till den andra, av Otto Sverdrup ledda, Framexpeditionen. Han tjänstgjorde 1903-05 som volontär vid franska kavalleriregementen i Afrika samt var 1906 chef för den av furst Albert I av Monaco utrustade oceanografiska expeditionen till farvattnen vid Svalbard. Efter att i norska geografiska sällskapets "Aarbog" ha redogjort för sitt deltagande i denna färd, uppgjorde han en plan till kartläggning av ögruppen.

Isachsen ledde somrarna 1909 och 1910 en av norska staten och enskilda mecenater bekostad expedition till Svalbard, för vars rika resultat dels av honom själv, dels av andra lämnades redogörelser i Videnskabsselskabets i Kristiania skrifter (1911 ff.). Om dess vetenskapliga resultat se "Expedition Isachsen au Spitsberg 1909-10" (del 1, 1916).

Vid Spetsbergenfrågans behandling på fredskonferensen i Paris 1919 var Gunnar Isachsen den norska regeringens tekniska delegat. Han deltog i expeditioner till Östgrönland 1923 och 1924, deltog i valfångst i Rosshavet 1926-27, norska statens valinspektör i Södra ishavet 1929-30 och ledare för den fjärde Norvegiaexpeditionen vid Antarktis 1930-31.

Isachsen avbildades på ett norskt frimärke 2006 med anledning av 100-årsminnet av Svalbards utforskning.