kappe

A cloak is a type of loose garment worn over clothing, mostly but not always as outerwear for outdoor wear, serving the same purpose as an overcoat, protecting the wearer from the weather. It may form part of a uniform. People in many different societies may wear cloaks. Over time cloak designs have changed to match fashion and available textiles.

Cloaks generally fasten at the neck or over the shoulder, and vary in length from the hip all the way down to the ankle – mid-calf being the normal length. They may have an attached hood and may cover and fasten down the front, in which case they have holes or slits for the hands to pass through. However, cloaks are almost always sleeveless.

Christian clerics may wear a cappa or a cope – forms of cloak – as liturgical vestments or as part of a religious habit.

Viitta eli vaippa tarkoittaa pitkää, hihatonta päällysvaatteena käytettävää vaatekappaletta. Siitä voidaan käyttää myös ruotsalaisperäistä nimitystä kaapu (ruotsin sanasta kåpa). Pituudeltaan viitta voi vaihdella polvesta nilkkaan ulottuvaan. Viittaan voi myös kuulua jonkinlaiset kaulukset tai huppu, tai sen kanssa voidaan sään vaatiessa käyttää erillistä, lyhyttä hartiaviittaa, jossa oli kiinteä huppu (suom. luhka, ransk. chaperon, engl. hoode ym.). Viittoja käytettiin eurooppalaisessa vaatetuksessa keskiajalta 1600-luvulle. Nykyään viitta on länsimaissa seremoniallinen vaate, joka voi liittyä tiettyihin tehtäviin tai rituaaleihin. Lisäksi viitta kuuluu roolipeleissä ja fantasiapukeutumisessa käytettyihin asusteisiin. Viitta on monikäyttöinen varusesine, joka vahvasta sarkakankaasta valmistettuna toimii tarvittaessa – esimerkiksi matkalla – tavallisen huovan tapaan makuuvaatteena ja joka voidaan haluttaessa virittää myös sadekatokseksi tai tuulensuojaksi. Paksu ja tiivis villakangas, jossa mieluiten on villan luontainen rasva lanoliini tallella, suojaa hyvin sateelta.

Kappe er eit klesplagg festa ved skuldrene og hengjande laust nedover kroppen. Kapper finst i mange ulike lengder og kan vera draperte av enkle, flate tøystykke eller vera formsydde. Dei kan berast opne framme eller på ei side, delvis lukka (til dømes i halsen) eller vera lukka heilt rundt. Plagga kan ha kragar, hetter og ei viss form for erme.

Ordet «kappe» kjem frå mellomalderlatin cap(p)a gjennom norrønt kápa. Det er i slekt med «kåpe».

Ein kjenner kapper frå heile verda. I Norden finst det døme på kapper frå bronsealderen.

En mantel är ett enkelt, ärmlöst ytterplagg avsett att täcka större delen av kroppen.

Under forntid och medeltid var manteln ett vanligt ytterplagg för både män och kvinnor. Manteln tillverkades av ett enda stort sömlöst stycke av skinn eller tyg. Material och storlek skilde sig åt på grund av bärarens ekonomi och samhällsposition. Rikare människor bar längre mantlar av päls eller dyrbara tyger medan mindre bemedlades mantlar var av ylle och kortare.

Manteln bars förr till skydd mot väder och kyla, i synnerhet på resor. Manteln är ett så kallat draperat klädesplagg. Ett dräktspänne under halsen eller över högra axeln håller manteln på plats (det senare lämnar svärdsarmen fri).

Slängkappa, kappa och kåpa är närastående termer som ursprungligen betydde en mantel med kapuschong (även huva eller hätta). Hätta används oftast om väldigt korta kappor som nästan bara består av kapuschong (bild). Under delar av medeltiden var en mycket lång hätta kallad struthätta (ty. Gugel) populär. Struthättan kunde svepas runt halsen som en halsduk; man kunde även förvara viss packning i den. Bockstensmannen var klädd i en struthätta. Ännu kortare än hättan var den så kallade chaperongen (franska chaperon).

Manteln blev med tiden allt ovanligare till förmån för olika slags överrockar. En mantel, ofta fodrad med hermelinskinn, användes dock länge som tecken på kunglighet. Numera är slängkappa en slags mantel liksom cape, som är ett ärmlöst damplagg av tyg, som hängs över axlarna.

Ordet "mantel" i denna bemärkelse är belagt i svenska språket sedan slutet av 1200-talet.