shawl

Saali (rinnakkaismuoto šaali, pers. ‏شال‎, shāl, sanskritin sanasta साडी, śāṭī ) on vaatekappale, jota pidetään löysästi olkapäiden ja ylävartalon sekä joskus pään päällä. Se on yleensä neliön tai nelikulmion muotoinen liina, joka taitetaan kolmioksi. Saali muistuttaa käyttötarkoitukseltaan keeppiä ja boleroa, jotka tosin toimivat saalia yleisemmin juhla-asusteina.

Sjal (frå persisk شال shāl) er eit klede som ein kan ha på seg laust over skuldrene, armane og eventuelt hovudet. Det er eit enkelt klesstykke som kan vera forma som eit meir eller mindre avlangt rektangel, eit kvadrat som ein kan bretta til ein trekant, ha trekantform frå byrjinga av eller ha andre former.

Sjal blei opphavleg brukte i Asia, der dei blei brukt som del av mannsdrakter i India og Persia. Dei blei etterkvart importert til Europa, der dei blei moteplagg for kvinner. På slutten av 1700-talet byrja ein også å laga sjal i Europa.

Sjal (fra persisk شال shāl) er et større tøystykke til å ha løst rundt skuldrene, eventuelt over armene eller på hode som et skaut. Det er et enkelt ofte rektangulært tøystykke og brettet til en trekant, men kan også være laget som en trekantet. Sjalet er vanligvis av et ganske tynt stoff og bæres av mange kvinner.

Det opprinnelige ordet kommer fra Persia og det arabiske ordet schál har samme betydning som på norsk. Sjalet opphav regnes å være i Asia, der de ble brukt som en del av mannsdrakten i India og Persia. Men sjal og skaut finnes også langt tilbake i tid som en del av norske kvinnebunader, kvendrakter og samedrakter. I Skandinavia brukte man først store ullsjal, ofte med frynser. Blant samene ble sjal en del av drakten på slutten av 1800-tallet og begynnelsen av 1900-tallet. Senere fikk man importerte stoffer av damask og silke å begynte også å bruke dette. Sjalene og silkeskjerfene ble ofte krysset på bryste å festet i en ring eller spenne, eller krysset og festet i linningen.

Sjal ble etter hvert importert til Europa fra Asia og ble et moteplagg for kvinner. På slutten av 1700-tallet begynte man også å produsere sjal i Europa. Lange sjal, båret rundt skuldrene eller rundt halsen, ble mote i vestlig kultur på 1920-tallet, og sjal var et populært tilbehør til aftenkjoler på 1950-tallet.

I noen kristne tradisjoner, som blant ortodokse og katolske kvinner, er det vanlig å bære et sjal under gudstjenester. I Norden dekker noen fromme læstadianer kvinner også i dag håret med sjal i gudstjenester. I jødedommen bærer menn et bønnesjal, tallit, over skuldrene eller hode. Også som en del av folkedrakter til både kvinner og menn flere steder i verden er sjal en del av drakten, som det spanske sjalet mantilje og de russiske orenburg sjalene.

Sjal, även schal, (persiska شال, Shāl, av sanskrit: śāṭī) är ett större tygstycke att bära runt axlarna, eller täcka huvudet med som en huvudduk. Ofta är sjalen rektangulär och viks till en trekant, men kan även vara trekantig från början. En liten sjal som viras runt huvudet kallas sjalett.

Långa sjalar, att bära runt axlarna eller om halsen, blev mode inom västerländsk kultur på 1920-talet, och axelsjalar var där ett populärt tillbehör till aftonklänning på 1950-talet. I den skotska folkdräkten ingår en sjal som kallas plaid, försvenskat till pläd, vilken bärs över vänster axel av både män och kvinnor. I Norden täcker vissa fromma læstadianer sitt hår med sjal i gudstjänster än idag.

Det plagg som ibland kallas hijab är en form av sjal som draperas över huvud och axlar. I arabiska språket finns även ordet schál. Den sjal av ganska tunt tyg, som bärs av många kvinnor i Iran kallas chador. Den kunde traditionellt hållas på plats genom att en flik hölls i munnen. På vintern bärs en småmönstrad chador med mörk botten, medan på sommaren ska bottnen vara ljus.

Inom judendomen bär män en bönesjal, tallit. Icke-religiösa sjalar bärs också av män i Arabvärlden, så kallade keffiyeh eller Palestinasjalar, som traditionellt hålls fast på huvudet med en svart repögla, agal.