Finshyttans bruk (Bruk) [sv]

"Tiden 1540-1751
Finshyttan finns nämnd redan i den första förteckningen över de värmländska hyttorna. Det var i Gustav Vasas jordebok från år 1540 där sammanlagt 15 hyttor upptogs. Av alla dessa så var Finshyttan, av skattebeloppen att döma, då den minsta. Bergsmannen Lasse Hälsinge, som vid denna tid verkar varit ensam ägare av hyttan, skattade då för 50 osmundar järn, att jämföra med Yngshyttan vid Persberg, som var störst, där man skattade för 900 osmundar. Tjugo år senare, då några fler hyttor tillkommit, drevs hyttan av 2 bergsmän, och nu hade man åtminstone gått om bland annat Haborshyttan och Gammalkroppa hytta vad gäller produktionens storlek. År 1643 blev en hammare privilegierad men den tycks blivit nedlagd före 1666. Hyttan nedlades år 1751, möjligen på grund av att vattendraget ej mot- svarade det stegrade kraftbehovet eller det faktum att konkurrensen om veden blivit allt större. Både gruvorna och hyttorna var stora bränsleförbrukare av trä och en flytt av hyttorna västerut hade därför skett, för att ta tillvara på nya, orörda skogsområden.

Olof Bergström
Det dröjde ända till 1867, innan det åter fanns förhoppningar om en ny järnindustri vid Finshyttan. Det var gruvbyggmästaren Olof Bergström (1821-1883) som då inköpte egendomen, delvis med hjälp av lånade pengar. På platsen fanns då endast en liten kvarn och såg. Läget var emellertid ur transportsynpunkt bra, speciellt sedan järnväg anlades till platsen år 1876. I ägorna ingick dessutom Finnshyttebergsfältet, som i folkmun kallas för Änggruvorna. Dessa var vid denna tid i full drift, och även om det inte tillhörde de allra största gruvfälten, så var de stundtals ganska rikt givande. Olofs son August blev här gruvfogde och malmen gick först till Storbrohyttan, där Finshyttan hade andelar.

Bergström, som var en driftig man, började snart bygga ut egen- domen, och under de närmaste åren efter inköpet byggde han då en större såg, snickarverkstad och en mindre smedja för tillverkning av gruvverktyg. År 1872 anlades ett gjuteri, påföljande år en mekanisk verkstad och 1875-76 fick, då järnväg kom till platsen, sågen och kvarnen ge vika för en hyttbyggnad, som efter den tidens mått var modern och förstklassig. Det var Olofs son Carl, som byggde denna efter helt nya, men lyckade principer."
Källa: www.filipstadsbergslag.com