Falk, Hjalmar (1859 - 1928)

Hjalmar Sejersted Falk (2. april 1859–2. november 1928) var ein norsk språkforskar frå Vang i Hedmark.

Han vart student 1876 og tok språkleg-historisk lærareksamen 1882. Sidan var han i fleire år lærar i Kristiania, men heldt ved sida fram med vitskaplege studie, særleg av germanske språk og nordisk mytologi, til dels under stipendopphald i Tyskland og England. I 1888 tok han den filosofiske doktorgraden på avhandlingan «Om nomina agentis i det oldnorske Sprog», han vart universitetsstipendiat i 1890, dosent i 1895 og professor i germansk filologi ved Universitetet i Kristiania i 1897. Som universitetslærar, særleg som lærar i tysk, arbeidde han for ei meir praktisk og moderne språkundervisning. Han offentleggjorde ei rad arbeid av språkvitskapleg, filologisk og kulturhistorisk art, for det meste i «Nordisk Arkiv for Filologi» og i skrift utgjevne ved Videnskabsselskabet i Kristiania. Saman med Alf Torp utgav han Etymologisk Ordbog over det norske og det danske Sprog (1901–06). Han var leiar i komitéen som utarbeidde rettskrivinga av 1917.

Hjalmar Sejersted Falk (født 2. april 1859 i Vang på Hedmarken, død 2. november 1928) var en norsk språkforsker.

Han ble student 1876 og tok den språklig-historiske lærereksamen 1882. Deretter var han i flere år lærer i Kristiania, men fortsatte ved siden av sine vitenskapelige studier, særlig av germanske språk og nordisk mytologi, til dels under stipendopphold i Tyskland og England. I 1888 tok han den filosofiske doktorgrad på avhandlingen «Om nomina agentis i det oldnorske Sprog», ble 1890 universitetsstipendiat, mottok H.K.H. Kronprinsens gullmedalje i 1885 og ble dosent. I 1897 ble han professor i germansk filologi ved Universitetet i Kristiania. Som universitetslærer, særlig som lærer i tysk, arbeidet han for en mer praktisk og moderne språkundervisning. Han offentliggjorde en rekke arbeider av språkvitenskapelig, filologisk og kulturhistorisk art, for det meste i «Nordisk Arkiv for Filologi» og i skrifter utgitt ved Videnskabsselskabet i Kristiania. Sammen med Alf Torp utga han Etymologisk Ordbog over det norske og det danske Sprog (1901–06). Han var leder i komitéen som utarbeidet 1917-rettskrivningen.

Hjalmar Sejersted Falk, född den 2 april 1859 i Vangs socken, död den 2 november 1928, var en norsk språkforskare.

Falk blev student 1876, tog 1882 lärarexamen, blev 1888 filosofie doktor, 1890 universitetsstipendiat, 1895 docent och 1897 professor i germansk filologi vid Kristiania universitet. Som ledamot av "Rigsmaalforeningen" deltog han i striden mot "landsmålets" upphöjande till likaberättigat undervisningsspråk. Han tilldelades Fridtjof Nansens belønning for fremragende forskning 1903.

Falk skrev Die nomina agentis der altnordischen Sprachen (1889), de populärvetenskapliga Vanskabninger i det norske sprog (1894), Sprogets visne blomster (1895) samt, i förening med Alf Torp, de omfattande arbetena Dansk-norskens lydhistorie (1898), Dansk-norskens syntax (1900) och Etymologisk ordbog over det norske og det danske sprog (1901-06, en tysk omarbetad upplaga 1910-11). Därtill kommer ett stort antal smärre uppsatser i ljudhistoria, fornnordisk mytologi och litteraturhistoria.

Bland hans senare verk märks Altnordisches Seewesen (1912), Altnordische Waffenkunde (1914), Altwestnordische Kleiderkunde (1919), Betydningslære (1920). Inom religionsforskningen har i synnerhet hans undersökning av alla de i tulorna och andra källskrifter förekommande namnen på Oden vunnit stor uppmärksamhet.