Järnåldern är, enligt Thomsens treperiodsystem, den tidsepok i Gamla världens förhistoria som inleds när människan lär sig utvinna och bearbeta metallen järn. Inom arkeologin anses järnåldern vara den period då användningen av järn är framträdande i produktionen av vapen och verktyg i ett samhälle. Järnåldern började vid olika tidpunkter i Mellanöstern, Egypten, Afrika, Kina och Europa. I Mellanöstern, går järnutvinningen betydligt längre tillbaka i tiden. Järnålderns människor tillverkade sina verktyg och vapen av järn istället för av brons. Så småningom övergick de till stål. Smycken, spännen och liknande tillverkades däremot oftast i brons. Järnåldern upphör då den historiska tiden börjar, alltså med skrivna källor. Årtalen för när detta skedde är olika på olika platser.
I Nordeuropa (Skandinavien) avslutas järnåldern traditionellt med vikingatiden, varefter medeltiden inleds med kristendomens införande runt 1050 e.Kr., när kristendomen fått en dominerande ställning och de inhemska skriftliga källorna börjar bli bättre. Innan kristendomen rådde en polyteistisk religion, idag ofta refererad till som asatro. Skiftet från yngre järnålder till medeltid gällande Skandinavien kan inte tidsbestämmas till ett visst årtal. Ur ett flertal aspekter, sekulära och religiösa, överlever element av den yngre järnålderns vikingatid till exempel Sverige en god bit in på 1100-talet.
Den tidiga perioden då de första järnverktygen tillverkades i lite större skala börjar omkring 1500 f.Kr. Järnet ledde till anpassningar av samhället, den materiella förändrar arbetsorganisation, introducerar nya jordbruksmetoder, förändrar religiösa övertygelser och konstnärliga stilar. Järnåldern som arkeologisk term beskriver också dessa förändringar i förhållandet mellan civilisation och kultur för ett folk som använde järn till verktyg och vapen.
Begreppet järnålder ger dåliga kronologiska upplysningar eftersom inte alla delar av världen kan passas in i treperiodsystemet. Till exempel finns det områden, som öar i Stilla havet, det inre av Afrika och delar av Nord- och Sydamerika där folk och civilisationer har gått direkt från att använda sten som material för verktyg till järn utan att ha använt brons. I Kina finns ingen järnålder eftersom det då redan fanns skriftspråk och skriven historia.
Järnåldern beskrivs arkeologiskt av de former av redskap och verktyg, vapen, personliga dekorationer och keramik, men också av olika system för dekorativ utformning som i skilde sig från bronsålderns system. Smedernas hamrade järnet till lämpliga former, och arbetsprocessen var väsensskild från föregångarna som tillverkade verktyg och föremål i brons genom att gjuta i formar. Järnverktygens dekorationen förändrades. Under bronsåldern bestod utsmyckningen huvudsakligen av en upprepning av regelbundna mönster. De ersattes med nya system av krökta och flödande mönster.
[sv]