Magnus Lehnberg, född den 22 maj 1758 i Södra Vi, Kalmar län, Småland, död den 9 december 1808, var en svensk teolog. Ledamot av Svenska Akademien 1789–1808, stol 5. Biskop i Linköpings stift 1805 - 1808.
Magnus Lehnberg var son till hovrättskommissarien Olof Lehnberg och dennes hustru Anna Elisabet Watzell.
Komministersadjunkt i Storkyrkan i Stockholm 1785. Kyrkoherde i Kungsholms församling 1789. Överhovpredikant hos änkedrottningen Sofia Magdalena 1792. Teologie doktor 1800. Kyrkoherde i Jakobs och Johannes församlingar, Stockholm 1802. Biskop i Linköping och kyrkoherde i Vreta klosters församling 1805–1808.Preses i Samfundet Pro Fide et Christiansimo 1803.
Gift 1792 med Charlotta Sofia Apelblad. Sonen Carl Magnus Lehnberg adlades för sin faders förtjänster 1808 med namnet af Lehnberg, introducerad på Riddarhuset under nummer 2210 med slöt ätten vid sin död 1845.
Som präst väckte Lehnberg uppmärksamhet genom sina tal och vann Svenska Akademiens stora pris i vältalighet 1787 för ett tal över Birger Jarl och 1788 för ett tal över Car Carlsson Gyllenhielm. Lehnbergs predikningar utgavs i tre band 1809-12.
Har sin gravplats på kyrkogården vid Vreta klosters kyrka. På gravstenen står inristat:
-
-
-
-
<<...I honom förlorade religionens läror
-
och stora mäns minnen
-
den vältaligaste tolk
-
som varit hos oss född.
-
Samtiden upvaknade och blev hans läriunge.
-
Tider som kommen afunnes
-
I läsen
- Wi hörde honom>>
-
<<...I honom förlorade religionens läror
-
-
Det torde dock vara tveksamt om han någonsin lästs av eftervärlden i någon större omfattning. Med den inbrytande romantiken förändrades smaken redan kort efter hans död.
[sv]
I arbeid...