Friis, Jens Andreas (1821 - 1896) [no]

Jens Andreas Friis (1821–1896) oli norjalainen saamen kielen ja kansatieteen tutkija. Hän luennoi vuodesta 1851 Oslon yliopistossa saamen ja suomen kielistä. Hänestä tuli 1863 yliopiston lehtori ja 1866 näiden aineiden ensimmäinen professori. Osaksi hänen ansiotaan on saamenkielisen Raamatun syntyminen.

Hän julkaisi useita kielitieteellisiä teoksia sekä muun muassa romanttisen kertomuksen Lajla (1881, suom. Laila, 1883). Lajla on filmattu kolmesti, Laila, tunturien tyttö 1929, Laila 1937 (molempien ohjaus George Schnéevoigt) ja Laila, Lapin tytär 1958 (Rolf Husberg).

Jens Andreas Friis (2. mai 1821–16. februar 1896) var ein norsk språkforskar og forfattar.

Friis var fødd i Sogndal i Sogn. Han tok først teologisk embetseksamen. Seinare studerte han samisk språk i Christiania og vidare hos Elias Lönnrot i Finland. Han vart dosent i lappiske språk ved universitetet i Christiania i 1866 og professor i 1874. Friis gjorde studiet av samisk til si livsgjerning. Han utgav mange og grundige verk om samiske språk og mytologi. Attåt skreiv han folkelivs- og reiseskildringar, som vart svært populære. Det mest kjende skjønnlitterære verket hans kom ut under namnet Fra Finnmarken. Skildringer, i 1881. Seinare kom boka i fleire nye opplag, under namnet Lajla, også på nynorsk (1944). Romanen er filmatisert tre gonger. Hans skjønnlittære verk er og omsett til andre språk.

Den langsiktige verknaden av Friis sitt arbeid var det praktiske språkarbeidet hans. Friis-rettskrivinga for nordsamisk vart brukt i den nordsamiske bibelen, og i tidsskriftet Nuorttanaste. Ho er dermed i bruk i religiøs samanheng den dag i dag, trass i at det har komme tre ulike rettskrivingar etter Friis si rettskriving.

Ordboka til Friis var viktig då ho kom, men ho har seinare komme i skuggen av Konrad Nielsen si store ordbok.

J.A. Friis døydde i Kristiania.

Jens Andreas Friis (1821–1896) var en norsk språkforsker og forfatter og regnes som en av grunnleggerne av samisk språkvitenskap.

Jens Andreas Friis, född 2 maj 1821 i Sogndal, Norge, död 16 februari 1896 i Kristiania, var en norsk författare och lingvist.

Friis blev teologie kandidat 1884, universitetsstipendiat i samiska och finska 1847 samt blev 1866 extraordinarie och 1874 ordinarie professor i samiska. Friis var den första universitetsläraren i samiska, och hans flitiga författar- och översättargärning har varit grundläggande för studiet av detta språk. Hans Lappisk Grammatik (1856) var ett för sin tid utomordentligt arbete. Ordbog over det lappiske Sprog med latinsk og norsk Forklaring samt en Oversigt over Sprogets Grammatik (1887) var långt fram i tiden den främsta källan för studier i samiska. Bland andra arbeten märks också Lappisk Mythologi, Eventyr og Folkesagn (1871) samt hans etnografiska kartor över Finnmarken (1861-62, omarbetad upplaga 1881) och Troms fylke (1890).

Friis översatte även en mängd religiösa skrifter till samiska, bland annat utgav han den norsk-samiska psalmboken (1870), och i den norsk-samiska bibelöversättningen (1895) hade han en betydande del. Friis framträdde även som reseskildrare, bland annat med En Sommer i Finnmarken (1880). Han verkade även som skönlitterär författare med ämnen från Lappland och de norska fjällen. Främst märks hans Fra Finnmarken. Skildringer, 1881, som senare kom i flera nya upplagor och då var omdöpt till Laila (svensk översättning utgavs 1882). Romanen har filmats tre gånger.

Friis var även aktiv inom turiströrelsen och en engagerad sportfiskare och jägare.