Hauge, Olav H. (1908 - 1994)

Olav H. Hauge (1908 Ulvik, Norja – 1994 Ulvik, Norja) oli norjalainen runoilija. Hän käytti runoissaan aluksi murteellista symbolistista tyyliä mutta siirtyi myöhemmin arkisempaan tyyliin. Metriikka on sekä muinaisnorjalaista että klassista, joihin hän yhdistää modernimpia tehokeinoja, myös japanilaista haikua.

Olav Håkonsson Hauge (18. august 1908–23. mai 1994), mest kjend som Olav H. Hauge, var ein norsk forfattar, ein av dei viktigaste lyrikarane innanfor den modernistiske tradisjonen på 1900-talet. Han vart fødd i Ulvik i Hardanger, der han budde heile livet. Han var gartnar av yrke og dreiv med fruktproduksjon.

Olav Håkonson Hauge (født 18. august 1908 i Ulvik, død 23. mai 1994 i Ulvik) var en norsk forfatter, og en av de viktigste lyrikerne innenfor den modernistiske tradisjonen på 1900-tallet. Han ble født i Ulvik i Hardanger, på gården Hakestad der han ble boende hele livet. Av yrke var han utdannet gartner, og arbeidet i unge år som innleid arbeidskraft på gårdene i nærmiljøet. Senere bodde han i kårhuset på Hakestad, og hadde en liten frukthage. Fra 1978 var han gift med billedkunstneren Bodil Cappelen (født 1930). Hauge var festspilldikter ved Festspillene i Bergen i 1988.

Olav Håkonson Hauge född 18 augusti 1908 i Ulvik, död 23 maj 1994, var en norsk författare, till yrket äppelodlare.

I Hauges lyrik är Hardangerlandskapet och naturen tydligt närvarande, både rent konkret och symboliskt. Trots att han inte hade någon formell utbildning inom litteratur eller litteraturhistoria, var han väl bevandrad i både äldre och nyare europeisk lyrik genom omfattande läsning och självstudier. Alfred Tennyson, William Butler Yeats, Robert Browning, Stephane Mallarmé, Arthur Rimbaud, Stephen Crane, Friedrich Hölderlin, Georg Trakl, Paul Celan, Bertolt Brecht och Robert Bly är alla översatta till norska av Hauge. Från klassisk kinesisk lyrik hämtade Hauge också inspiration till sina egna verk. Detta märks till exempel i dikten "T'ao Ch'ien" från diktsamlingen Spør vinden.

Hauge debuterade 1946 med diktsamlingen Glør i oska, som innehåller dikter i traditionell form. Från och med diktsamlingen På ørnetuva sker det en påtaglig formell nyorientering mot ett modernistiskt formspråk. Diktsamlingen Dropar i austavind från 1966 är en av höjdpunkterna i författarskapet. Här finns bland annat en lång rad "sakdikter", som till exempel Katten. Vi ser här en konkretism som fram till då var okänd i norsk poeter, och som inspirerat senare poeter som till exempel Jan Erik Vold. Från och med 1966 skriver Hauge dikter utan slutrim, fast rytm och strofform – med undantag för sonetter, som han hade en förkärlek för och som han har varit en förnyare av i norsk lyrik.

Postumt utgavs hans dagböcker, Dagbok 1924-1994 (Samlaget, 2000) i fem volymer.