Mexikanska revolutionen (1910 - 1916) [sv]

Mexikanska revolutionen var en våldsam social och kulturell rörelse i Mexiko, färgad av nationalistiska, socialistiska och anarkistiska tendenser. Revolutionen inleddes 1910, och 1911 tvingades statschefen Porfirio Díaz Mori gå i exil. Revolutionen fortsatte till 1916 och ny konstitution antogs 1917. Oroligheter fortsatte dock till slutet av 1920-talet. År 1929 bildades det politiska partiet "Partido Nacional Revolucionario" (PNR) som senare kom att omvandlas till det nuvarande Partido Revolucionario Institucional (PRI).

Bakgrund
Under Porfirio Díazs regering åren 1876-1910, kallad Porfiriatet, genomgår Mexiko en stark ekonomisk utveckling. Denna förbättrar dock inte levnadsvillkoren för de stora massorna som lever i misär; även den etablerade medelklassen ser sin situation försämras. Ämbeten inom regeringen, industrin och handeln ligger i händerna på en liten elit.
I början av 1900-talet inträffar flera stora strejker som slås ner av militären och ett antal väpnade attacker mot de federala styrkorna utförs av olika revolutionära grupper.
1908 deklarerade Díaz att hans legitime efterträdare bör komma ur en organisation av mexikaner i verkliga politiska partier. Detta uttalande orsakar att flera oppositionspartier skapas, vilka kämpar emot varje försök till återval från Díaz sida.
Francisco I. Madero publicerade år 1909 sin bok ”La sucesión presidencial en México” och postuleras som presidentkandidat av flera grupper i opposition mot Díaz, men fängslas av regeringen. Under valet 1910, där Díaz deklarerar sig som vinnare, är Madero fängslad men lyckas senare fly till USA, där han formulerar en revolutionär strategi. Han lovar stöd till indianer och småbönderna och att man skall granska de fall där de berövats sin jord. Madero vinner ett brett stöd. (Wikipedia 2014-10-01)