Slaget ved Breitenfeld (1631) (1631)

The Battle of Breitenfeld (German: Schlacht bei Breitenfeld; Swedish: Slaget vid Breitenfeld) or First Battle of Breitenfeld (in older texts sometimes known as Battle of Leipzig), was fought at a crossroads near Breitenfeld approximately 8 km north-west of the walled city of Leipzig on 17 September (Gregorian calendar), or 7 September (Julian calendar, in wide use at the time), 1631. A Swedish-Saxon army led by King Gustavus Adolphus of Sweden and Saxon Elector John George I defeated an Imperial-Catholic League Army led by Generalfeldmarschall Johann Tserclaes, Count of Tilly. It was the Protestants' first major victory of the Thirty Years War.

Sweden entered the Thirty Years' War in 1628 in an attempt to prevent the Holy Roman Emperor Ferdinand II from expanding his power to the Baltic Sea and threaten Swedish territory. King Gustavus Adolphus landed with a Swedish army in the Duchy of Pomerania in 1630 to intervene in favor of the German Protestants. In the spring of 1631, Field Marshal Tilly had assembled an army to restore Imperial control over northern Germany. Already that summer, Tilly invaded the Electorate of Saxony, whose Elector John George I chose to enter into an alliance with Gustavus Adolphus. With their united troops totalling 40,150 men, the Protestant armies marched to Leipzig to meet Tilly's army, which numbered 31,400 men.

The three armies met outside the village of Breitenfeld in early September 1631. At the start of the battle, the Saxon army was knocked off the battlefield by the imperial cavalry, whereupon Tilly with his infantry tried to engage the Swedish army with a pincer movement. Through quick improvisation and the flexibility and firepower among the Swedish troops, they were able to regroup and launch a series of counterattacks against Tilly's troops. When Gustavus Adolphus performed a broad counteroffensive with his cavalry, Tilly was forced to retreat from the battlefield, losing two-thirds of his army after the battle.

The Swedish-Saxon victory at Breitenfeld allowed Gustavus Adolphus to launch a campaign against southern Germany. It was the King's most notable military victory and cemented his reputation of being one of the greatest military commanders in modern history. His army at Breitenfeld utilized an early form of combined arms and mobile units, combined with superior discipline, organizational flexibility and initiative. As the war progressed, several armies, including the imperial army, began to adopt the Swedish military doctrine.

Breitenfeldin taistelu käytiin Leipzigin pohjoispuolella 17. syyskuuta 1631 Ruotsin ja Saksin sekä Pyhän saksalais-roomalaisen keisarikunnan keisarin Ferdinand II:n armeijan välillä. Ruotsalaisia johti Kustaa II Aadolf, sakseja vaaliruhtinas Juhana Yrjö I ja katolisia kreivi Johann Tilly. Breitenfeldin taistelu oli ensimmäinen Kustaan käymä suuri kenttätaistelu kolmikymmenvuotisessa sodassa. Se oli protestanttien ensimmäinen suuri voitto katolisia vastaan kolmikymmenvuotisen sodan aikana Kustaan murskatessa Tillyn katolisen armeijan.

Slaget vid Breitenfeld (tyska: Schlacht bei Breitenfeld), även känt som slaget vid Leipzig, var ett fältslag som utkämpades vid byn Breitenfeld i kurfurstendömet Sachsen den 7 september 1631 under trettioåriga kriget. En svensk-sachsisk armé ledd av Sveriges kung Gustav II Adolf och den sachsiske kurfursten Johan Georg I mötte en kejserlig-ligistisk armé under generalfältmarskalk Johann Tserclaes Tilly.

Sveriges inträde i trettioåriga kriget år 1628 skedde i syfte att förhindra den Habsburgsk-katolske kejsaren Ferdinand II från att expandera sin makt till Östersjön och hota svenskt territorium. 1630 landsteg kung Gustav II Adolf med en svensk armé i Tysk-romerska riket och konsoliderade sin ställning i Pommern. Våren 1631 hade generalfältmarskalk Tilly samlat en armé för att försöka återställa den kejserliga kontrollen över norra Tyskland. Redan samma sommar invaderade Tilly kurfurstendömet Sachsen, vars kurfurste Johan Georg I valde att ingå förbund med Gustav II Adolf. Med förenade trupper på 40 150 man marscherade detta förbund till Leipzig för att möta Tillys armé, som uppgick till 31 400 man.

De tre arméerna möttes utanför Breitenfeld norr om Leipzig under början av september 1631. Vid inledningen av slaget slogs den sachsiska armén bort från slagfältet av det kejserliga kavalleriet, varpå Tilly med sitt infanteri försökte omfatta den svenska armén. Genom snabb improvisation och de svenska truppernas flexibilitet kunde den svenska armén omgruppera sig och inleda en serie motanfall mot Tillys trupper. Samtidigt gick Gustav II Adolf med sitt kavalleri till ett större motanfall och tvingade Tillys armé till reträtt. Ett resultat av slaget blev att Tillys armé förlorade två tredjedelar av sin styrka.

Genom den svensk-sachsiska segern vid Breitenfeld gick det kejserliga militära övertaget förlorat och Gustav II Adolf fick ökad operativ handlingsfrihet så att han kunde fortsätta kriget mot södra Tyskland. Tack vare segern kom Gustav II Adolf att få ryktet om sig att vara en av tidernas främsta fältherrar. Detta då hans armé uppvisade en kombination av stor eldkraft och lättrörliga stöttrupper, i förening med överlägsen disciplin, organisatorisk flexibilitet och stor initiativförmåga. Efterhand som kriget fortskred kom flera arméer, också den kejserliga, att börja använda sig av den vid Breitenfeld uppenbart överlägsna svenska stridstaktiken.