Fredrik VI, kung av Danmark (1768 - 1839) [sv]

Frederick VI (Danish and Norwegian: Frederik; 28 January 1768 – 3 December 1839) was King of Denmark from 13 March 1808 until his death in 1839 and King of Norway from 13 March 1808 to 7 February 1814. He was the last king of Denmark–Norway. From 1784 until his accession, he served as regent during his father's mental illness and was referred to as the "Crown Prince Regent" (Norwegian: kronprinsregent). For his motto he chose God and the just cause (Danish: Gud og den retfærdige sag) and since the time of his reign, succeeding Danish monarchs have also chosen mottos in the Danish language rather than the formerly customary Latin.

Frederick VI was married to his first cousin, Marie of Hesse-Kassel. As Frederick VI and Queen Marie had no surviving sons to succeed him (only two daughters), he was succeeded on the throne of Denmark by his half-first cousin Christian, who was his father's half-brother's son.

Frederik VI (28. jaanuar 1768 – 3. detsember 1839) oli Taani kuningas 13. märtsist 1808 kuni surmani 1839 ja Norra kuningas 13. märtsist 1808 kuni 1814. aastani. Aastas 1784 kuni 13. märtsini 1808 oli ta Taani ja Norra kroonprintsregent.

Ta oli kuningas Christian VII ja kuninganna Caroline Mathilde poeg.

Fredrik VI (28. tammikuuta 1768– 3. tammikuuta 1839) oli Tanskan kuningas 1808–1839 ja Norjan kuningas 1808–1814. Hän toimi prinssihallitsijana isänsä Kristian VII:n mielisairauden takia 1784–1808. Sijaishallitsijakaudella hän teki liberaaleja päätöksiä, esimerkiksi lakkautti maaorjuuden (1788).

Sen jälkeen kun Tanska menetti Norjan Ruotsille Napoleonin sotiin liittyneessä Kielin rauhansopimuksessa 1814, Fredrik otti konservatiivisemman linjan ja korosti itsevaltiuttaan, jota vastustettiin maassa laajasti. Kuningas yritti rauhoittaa liikehdintää perustamalla neuvoa-antavia elimiä. Entisestä suurvallasta tuli Fredrikin hallituskaudella yksi Euroopan pienistä valtioista.

Fredrik VI:n ja kuningatar Marie Sophien kahdeksasta lapsesta jäi eloon vain kaksi tytärtä. Seuraavaksi Tanskan kuninkaaksi tuli Fredrikin serkku Kristian VIII.

Fredrik VI (dansk Frederik VI; 28. januar 1768–3. desember 1839) var konge av Danmark frå 1808 til 1839 og av Noreg frå 1808 til 1814. I røynda regjerte han frå 1784.

Fredrik VI, da. Frederik 6., född 28 januari 1768, död 3 december 1839, var kung av Danmark 1808–1839 och av Norge 1808–1814. Innan han blev kung var han även kronprinsregent av Danmark-Norge från 1784 till 1808.

Han var ende son till kung Kristian VII och drottning Caroline Mathilde av Danmark och Norge. Han växte upp vid det danska hovet under de kaotiska åren, där förhållandena präglades av Kristian VII:s psykiska ohälsa och de intriger och maktkamper som följde. 1784 tog han själv makten och styrde sedan Danmark-Norge som kronprinsregent fram till han själv övertog tronen vid faderns död 1808.

De första åren, under vilka Andreas Peter Bernstorff var kronprinsens förnämste rådgivare, genomfördes flera reformer av stor vikt. Danmarks utrikespolitik var fredlig, och medan det övriga Europa var upptaget av strider mot franska revolutionen, blomstrade Danmarks handel och sjöfart mer än någonsin förr. Han försökte förgäves hålla Danmark utanför Napoleonkrigen, men misslyckades och efter Napoleons fall fick Danmark 1814 avstå Norge till Sverige.

I slutet av sin regeringstid övergav Fredrik VI sina liberala idéer och regerade på ett auktoritärt och reaktionärt sätt. Censur och undertryckande av all opposition samt ett dåligt tillstånd i den danska ekonomin förmörkade denna period av hans regeringstid.

Frederik VI var gift med sin kusin Maria Sofia Fredrika av Hessen-Kassel. Eftersom han inte hade några manliga arvingar vid sin död, efterträddes han som kung av sin kusin, Kristian VIII.