Expedition till Panama och Colombia (1927) [sv]

Denna forskningsresa kom att bli Erland Nordenskiölds sista. Målet var Sydamerikas nordvästligaste hörn: Panamanäset och Chocó-provinsen i nordvästra Colombia. Han åtföljdes på resan av sin hustru Olga, äldste sonen Eric och arkeologen Sigvald Linné. N reste via Kalifornien, dit han inbjudits av professor Robert H Lowie i Berkeley att under hösten 1926 hålla en serie föreläsningar på temat de sydamerikanska indianernas kulturhistoria och att deltaga i arkeologiska utgrävningar nära Lodi i Kalifornien. I början av 1927 sammanstrålade expeditionsmedlemmarna i Panama, och det första målet var chocó-indianernas bosättningar vid Sambufloden i Darién. I sällskap med medicinmannen Sélimo Huacoriso, som blev N:s främste informant, fortsatte expeditionen sin resa söderut in på colombianskt territorium för fältstudier bland de två chocó-folken, emberá och vvaunana.

Vid återkomsten till Panama besöktes bogotá-indianerna (en grupp av guaymi) i västra Panama samt slutligen cuna-indianerna i San Blas-arkipelagen längs Panamas karibkust liksom deras släktingar på colombianskt område strax söder därom. Även från denna sista expedition hemfördes värdefulla etnografiska samlingar till Gbgs museum, men det som huvudsakligen kom att fånga N:s intresse var cuna-indianernas bildskrift samt de religiösa och magiska föreställningar som omgav denna. N inriktade sig efter hemkomsten främst på materialet från cuna-vistelsen i sin vetenskapliga produktion. Hans planer på en chocó-monografi förverkligades aldrig, men han hann publicera en populär skildring av hela expeditionen där mycket av etnografiskt intresse är noterat.