Bernhard Hans Henry Scharoun (20 September 1893 – 25 November 1972) was a German architect best known for designing the Berlin Philharmonic concert hall and the Schminke House in Löbau, Saxony. He was an important exponent of organic and expressionist architecture.
[en]Scharoun, Hans (1893 - 1972) [sv]
Scharoun, Hans (svensk)
Hans Scharoun (født 20. september 1893 i Bremen; død 25. november 1972 i Berlin; fullt navn: Bernhard Hans Henry Scharoun) var en tysk arkitekt og en av de viktigste representantene for organisk arkitektur.
Scharoun var en av planleggerne av Grosssiedlung Siemensstadt som er ett av de seks boligområdene som under overskriften Modernistiske boligområder i Berlin i 2008 ble notert på UNESCOs liste over verdensarven. Scharoun har videre tegnet blant annet Berlinfilharmonien.

Utbildning: TH Berlin, ex. 1914.
Verksamhet: Egen arkitektverksamhet i Breslau från 1919.
Efter andra världskriget stadsbyggnadsråd och chef för Avdelningen för byggande och bostadsväsen, Berlin.
Andra uppdrag: President för Berliner Akademie der Künste (West) 1955-1968.
Lärarverksamhet: Lärare vid Akademie für Kunst und Kunstgewerbe, Breslau 1925-1932.
Professor i stadsbyggnad vid Institutionen för arkitektur vid TH Berlin från 1946.
Tävlingar: Ett urval: Domplatz Prenzlau, 1. pris (1919).
Flerfamiljshus vid stationen Friedrichstrasse, Berlin (1922).
Stadshus och utställningslokaler, Bremen (1928).
Liederhalle, Stuttgart, 1. pris (1949).
Bebyggandet av ön Helgoland (1952).
Stadsteatern i Kassel, 1. pris (1952).
Nationalteatern i Mannheim 3. pris (1953).
Medlemskap: Expressionistiska arkitektgruppen Gläserne Kette.
Der Ring från 1926.
Verk ett urval:
Ansvarig arkitekt för planeringen av Siemensstadt, Berlin (1929-1931).
Weissenhofsiedlung, Stuttgart (1927).
Haus Schminke, Löbau (1933).
Flerfamiljshusen Romeo und Julia, Stuttgart (1954-1959).
Geschwister-Scholl-Gymnasium, Lünen (1956-1962).
Philharmonie, Berlin (1956-1963).
Tyska ambassaden, Brasilia (1963-1969).
Tyska Sjöfartsmuseet, Bremerhaven (1970-1975, stod färdigt först efter arkitektens död).
www.archinform.net