Carl Adolf Erik Lagercrantz, född 25 maj 1898 i Stockholm, död den 1 maj 1961 i Loftahammars församling, Kalmar län, var en svensk militär, godsägare, företagsledare, författare och jägare. Han tillhörde ätten Lagercrantz och var brorson till Erik Lagercrantz och kusin till Wera von Essen.
Lagercrantz blev fänrik vid Svea livgarde 1921, löjtnant 1926, kapten 1940 vid arméinspektionen och major i armén 1945. Från 1946 var han kapten i Svea livgardes reserv. Vid sidan av sin militära karriär var Lagercrantz chef för Reijmyre glasbruk 1933–1938. Han hade uppdrag inom Svenska jägarförbundet 1927–1939. Lagercrantz gjorde 1929 en jakt- och studieresa till Östafrika. Han organiserade 1946 den svenska barnbespisningen i Ruhrområdet.
Lagercrantz skrev böcker och tidskriftsartiklar och höll föredrag. Han var en god talare (även på vers) och omtyckt sällskapsmänniska. Med sin familj umgicks han i prins Gustaf Adolfs familj och författade minnesrunan, när denne 1947 omkom i en flygolycka. Skriftställaren Kar de Mumma skrev i sina kåserier ofta och gärna om vännen Carl Lagercrantz, som allmänt kallades "Calle Lager". [källa behövs]
Carl Lagercrantz ägde och bebodde Bjursunds säteri i Loftahammars socken i Västerviks kommun. Han gifte sig 1932 med friherrinnan Elisabeth Klingspor (1910-1958).
[sv]
I arbeid...