Carl Daniel Ekman (March 17, 1845 – November 3, 1904) was a Swedish chemical engineer who invented the form of the sulfite process of wood pulp manufacturing which was first established on a firm commercial basis, helping to replace rags as the main raw material of paper with wood pulp. The process was developed at Bergvik, Sweden, from 1871 to 1874, In 1879, he emigrated to England, and opened the Ekman Pulp and Paper Company mill in Northfleet, Kent near the mouth of the Thames River in 1886. He was also a consulting engineer and helped establish mills in Lachendorf, Celle, Germany, Dieppe, France, Rumford, Rhode Island, St. Petersburg, Russia, Corfu and Italy. After contracting malaria in French Guiana and losing a lawsuit on pollution of a Northfleet limestone quarry, he died bankrupt in Gravesend, Kent.
[en]Andre språk: Ekman, Carl Daniel (svensk)
Personuppgifter: info@tekniskamuseet.se [sv]
Carl Daniel Ekman, född 17 mars 1845 i Kalmar, död 3 november 1904 i Gravesend, Storbritannien, var en svensk kemisk tekniker. Ekman var den förste som använde sulfitmetoden i industriell skala för tillverkning av pappersmassa.
[sv]Barndom och studier
Carl Daniel Ekman föddes 1845 i Kalmar. Hans far var provinsialläkaren Otto Ekman och hans mor var Marie Louise Indebetou. Otto Ekman fick tolv barn i sitt första äktenskap och Carl Daniel Ekman var den yngste av 14 syskon och halvsyskon.
Den unge Ekman ansågs inte vara lika begåvad som sina bröder. Dock väcktes hans intresse för naturvetenskap väldigt tidigt.
1861 fick han sluta skolan och flytta till Stockholm. Där började han arbeta som elev på ett apotek. Hans dröm var att få utbilda sig till ingenjör. Efter fyra år som apotekarelev i Stockholm sökte han till Teknologiska Institutet (dagens Kungliga Tekniska högskola) och kom in med hjälp av ett privatbetyg från läraren och författaren F. W. Hultman. Carl Daniel Ekman tog civilingenjörsexamen 1868, med mycket fina betyg.
Första framgångar
Carl Daniel Ekmans första uppfinning var ett fotogenkök. Det bestod av en ställning med huv som placerades ovanför en fotogenlampa. Han tog patent på uppfinningen 1869. Fotogenköket blev ganska populärt och sålde bra.
Några år senare anställdes han på Bergviks Sågverks trämassefabrik som kemist. Det var där han skulle komma att göra en betydande insats för pappersindustrin.
Sulfitprocessen
Under 1800-talet var papper en bristvara. Det var också ganska dyrt att tillverka papper, eftersom man använde samlad lump, det vill säga gamla textiler av bomull eller linne som råvara. Sedan stampades textilerna sönder till fibrer. Det gick även att tillverka papper från trämassa, men sådant papper var av dålig kvalitet. Dessutom gulnade det efter ett tag, på grund av ämnet lignin som fanns i vedstockar. Ligninet blev kvar i pappret och reagerade med solljus.
Carl Daniel Ekman experimenterade med blekning av trämassan som skulle användas till att framställa papper. Han kokade trämassan under tryck i en vätska som innehöll bland annat svavelsyra. Detta gjorde att ligninet löstes upp och ren cellulosa blev kvar.Han skickade prover på sin pappersmassa till fabrikens ägare, engelsmannen T. M. Weguelin, som blev väldigt intresserad av den nya metoden. Detta ledde så småningom till att en ny fabrik för tillverkning av pappersmassa byggdes i Bergvik. Den nya fabriken var i drift 1874. Medan Carl Daniel Ekman experimenterade med pappersmassan lyckades han även framställa konstsilke, men det tillverkades aldrig i stor skala under hans livstid.
Det fanns de som tvivlade på att Carl Daniel Ekman verkligen var först med att uppfinna sulfitmetoden. Patentstriden pågick i många år och slutade först år 1900. Trots detta arbetade Carl Daniel Ekman flitigt och reste runt hela världen för att sprida sin uppfinning. The Ekman Pulp and Paper Co. bildades 1879. Samma år flyttade han till England och arbetade som kemist på Weguelins nybyggda pappersfabrik i Gravesend. Hans engelska bolag fick guldmedalj vid Stockholmsutställningen 1897 för sina produkter.
Slutet
Fabriken i England gick med vinst och Carl Daniel Ekman hade det bra ställt. Tyvärr var han inte tillräckligt bra på att hushålla med pengar. Dessutom var det ingen som visste hur kemiskt avfall från papperstillverkning skulle behandlas, vilket till slut orsakade stora problem. Kalkbrottet i närheten av fabriken förorenades med svavelsyra och ägarna inledde en rättsprocess mot Ekmans bolag. Carl Daniel Ekman förlorade processen och fick stänga sin fabrik. Ett år före rättegången insjuknade han i tyfus. Sjukdomen förstörde hans hälsa. Detta och bolagets undergång bidrog till hans död 1904.
Text: Alexandra Selivanova
Childhood and studies
Carl Daniel was born in 1845 in Kalmar. His father was provincial doctor, Otto Ekman, and his mother was Marie Louise Indebetou. In 1861, he left school and moved to Stockholm to work as a junior pharmacist, but his dream was to become an engineer. After four years, he applied to the Technological Institute (now the Royal Institute of Technology) and was accepted with the help of a private recommendation from teacher and author, F. W. Hultman. Carl Daniel received his civil engineering degree in 1868 with first class honours. A few years later, he was employed at the Bergviks Sågverk wood pulp factory as a chemist. It was here that he came to make a major contribution to the paper industry.
The sulphite process
During the 19th century, paper was in short supply. It was fairly expensive to produce, as the raw product used at the time was old cotton or linen textiles — rags. Paper could also be made from wood pulp, but it was not of a high quality and yellowed with age, due to the lignin in the wood. The lignin remained in the paper and reacted to sunlight.
Carl Daniel experimented with bleaching of the wood pulp. He boiled the pulp under pressure in a liquid that included sulphuric acid. This caused the lignin to dissolve, leaving only cellulose behind. He sent his paper pulp tests to the factory owner, Englishman T. M. Weguelin, who became interested in the new method. This led to a new factory for the production of paper pulp being built in Bergvik in 1874.
A number of people doubted that Carl Daniel Ekman was actually the first person to discover the sulphite method. The patent battle continued up until 1900. Nevertheless, Carl Daniel continued to work hard and travelled the world to communicate his invention. The Ekman Pulp and Paper Co. was established in 1879. That year, he moved to England and worked as a chemist at Weguelin’s newly built paper factory in Gravesend. His English company was awarded the gold medal at the Stockholm Expo in 1897 for its products.
The end
The factory in England was profitable and Carl Daniel Ekman was doing well. Unfortunately, however, he was not particularly good with money. Furthermore, no-one knew how to treat chemical waste from paper production, which eventually led to major problems. A limestone quarry near the factory became polluted with sulphuric acid and the owners initiated legal action against Ekman’s company. Carl Daniel Ekman lost the proceedings and was forced to close his factory. He contracted typhoid a year before the trial and the events that followed and the downfall of his company contributed to his death in 1904.
Status | Lagret av | Tidspunkt |
---|---|---|
Publisert | Maria Dahlman Samuelsson (Tekniska museet[sv]) | 17.11.2016 12:19:39 |
Ny | Maria Dahlman Samuelsson (Tekniska museet[sv]) | 17.11.2016 12:15:16 |
root | 19.03.2024 20:40:12 | |
Anders Lindeberg-Lindvet (Tekniska museet[sv]) | Tekniska museet (Museum) [sv] | 13.11.2019 15:33:07 |
Maria Dahlman Samuelsson (Tekniska museet[sv]) | Tekniska museet (Museum) [sv] | 22.11.2016 13:15:16 |
Tekniska museet (Museum) [sv] | 117 |
Fotografi (3) Gjenstand (114) |
Status | Lagret av | Tidspunkt |
---|---|---|
Publisert | Maria Dahlman Samuelsson (Tekniska museet[sv]) | 17.11.2016 12:19:39 |
Ny | Maria Dahlman Samuelsson (Tekniska museet[sv]) | 17.11.2016 12:15:16 |